Electro Drain l\u00f6ser fuktproblem genom att kombinera etablerade r\u00f6n inom kemi och fysik (elektroosmos) med modern, IT-baserad reglerteknik. Med hj\u00e4lp av elektriska pulser motverkas vattentransporten i\u00a0 kapill\u00e4rerna. I betong, sten eller tegel. Elektroder monteras i murverket och bildar en pluspol (anod). Jordspett monteras i den omgivande marken och bildar en minuspol (katod).<\/p>\n
Den v\u00e5ta v\u00e4ggen inneh\u00e5ller b\u00e5de vatten och saltmolekyler vilket g\u00f6r vattnet ledande f\u00f6r elektrisk str\u00f6m. Genom att s\u00e4nda pulser av likstr\u00f6m genom det por\u00f6sa materialet binder vattenmolekylerna positiva joner. Eftersom positiva joner dras till en minuspol (katod) som placeras utanf\u00f6r byggnaden f\u00e5r man en uttorkning kring pluspolen (anoden) i v\u00e4ggen.\u00a0 Precis som vid elektromagnetism drar sig plus till minus.<\/p>\n
Detta fenomen uppt\u00e4ckter i b\u00f6rjan av 1800-talet uppt\u00e4ckte den tyske vetenskapsmannen Ferdinand Friedrich von Reuss. I experiment visade han hur vatten kunde f\u00e5s att rinna genom h\u00e5ligheterna i ett por\u00f6st material (till exempel lera eller betong) genom att applicera ett elektriskt f\u00e4lt.\u00a0 Ju mindre h\u00e5ligheter desto st\u00f6rre fl\u00f6de.<\/p>\n
Inledningsvis anv\u00e4ndes elektroosmos fr\u00e4mst vid kemiska separationer och det dr\u00f6jde \u00e4nda till mitten av 1900-talet innan den b\u00f6rjade till\u00e4mpas f\u00f6r torrl\u00e4ggning av konstruktioner. Sedan 1980-talets b\u00f6rjan \u00e4r det dock en vanligt f\u00f6rekommande teknik f\u00f6r torrl\u00e4ggning av v\u00e4gbankar, brofundament och k\u00e4nsliga byggnader d\u00e4r traditionell dr\u00e4nering av olika anledningar inte \u00e4r l\u00e4mplig, d\u00e4r det mest k\u00e4nda exemplet \u00e4r det lutande tornet i Pisa. I b\u00f6rjan av 1990-talet b\u00f6rjade man anpassa systemet till mindre konstruktioner vilket har resulterat i dagens effektiva teknik.<\/p>\n\n\n